Split producerade den största sidobalansen i Champions Shanghai-gruppspelet, med anfallare som vann 66% av ronderna och försvarare som tog 34%. Summit stod i motsatt ände av datamängden med en exakt 50-50-fördelning. sju-karturvalet visar också att Summit spelades oftast, och förekom på 10 kartor före slutspelet.
Frekvens och sidobalans svarar på olika frågor. Summits 10 framträdanden gjorde den till det vanligaste valet, men dessa kartor gav ingen fördel för någon av start-sidorna. Lotus följde med åtta framträdanden, medan Sunset och Ascent spelades vardera sju gånger. De återstående kartorna förekom mer sällan: Split sex gånger, Haven fem och Abyss fyra.
Sidresultaten varierade kraftigt inom den rotationen. Splits 66% anfallsandel var den största skillnaden i endera riktningen. Lotus gynnade också anfallare, dock med en mindre marginal, 58% mot 42%. Dessa två kartor var de enda posterna i datamängden där anfall vann majoriteten av ronderna.
Fyra kartor lutade mot försvar. Abyss noterade den starkaste försvarsandelen med 56%, följt av Sunset med 55% och Ascent vid 54 %. Haven kom närmast jämvikt bland de försvarsinriktade kartorna, där försvararna vann 52 % och anfallarna 48 %. Summit slutade ensam på exakt jämvikt.
Popularitet avgjorde inte sidobalansen
Den mest spelade kartan var också den mest balanserade, men det sambandet höll inte genom hela poolen. Split spelades sex gånger och gav den tydligaste anfallsfördelan. Abyss dök bara upp fyra gånger och visade den största fördelen för försvararna. Urvalet erbjuder därför ingen enkel regel om att fler framträdanden automatiskt skapar ett jämnare resultat.
Lotus ger ytterligare en användbar kontrast. Dess åtta framträdanden gjorde den till den näst vanligaste kartan, ändå vann anfallarna 58 % av dess rundor. Sunset och Ascent var lika på sju framträdanden, men deras försvarsfördelar var 55 % respektive 54 %. Liknande frekvens kan samexistera med något olika sidomönster.
Siffrorna beskriver vad som hände i det avslutade gruppspelet. De identifierar inte varför varje runda vanns, och de kan inte skilja kartdesign från lagval, pistolresultat, kompositioner eller motståndarkvalitet. Varje taktisk förklaring måste därför hållas åtskild från de verifierade procenttalen.
För slutspelsförberedelser är datamängden en referens snarare än en befallning. Lag kan studera huruvida deras egna resultat följde evenemangets mönster och sedan avgöra om skillnaden kom från utförandet eller från de matchningar de mötte. En bred anfallstrend på Split garanterar inte att varje slutspelsanfall kommer att gynnas.
Samma försiktighet gäller för Abyss. Dess 56-procentiga försvarsandel är det största försvarsresultatet i gruppurvalet, men det bygger på fyra framträdanden, det minsta i rotationen. Ett mindre antal kartor gör att varje serie får större inflytande på den övergripande procenten, så siffran bör rapporteras exakt utan att blåsas upp till en permanent egenskap hos kartan.
Summits 50-50-fördelning över 10 framträdanden ger det bredaste balanserade urvalet i denna evenemangsfas. Det gör den anmärkningsvärd inför slutspelet, särskilt eftersom den också var den mest spelade kartan. Den lovar fortfarande inte lika halvor i en enskild serie, där lagstyrkor och startsidor kan skapa ett annat resultat.
Slutspelet skapar ett nytt karturval
Slutspelsfasen med åtta lag börjar den 7 oktober. Varje ytterligare serie kommer att förändra både antalet framträdanden och procenttalen för vunna rundor, särskilt på kartor med färre val i gruppspelet. Splits anfalls- ledning och Abysss försvars- ledning kan växa, minska eller vändas när slutspelet utvecklas.
Det är därför gruppdatamängden bör bevaras som en avslutad fas. Den ger en tydlig utgångspunkt över alla sju kartor utan att låtsas vara den slutliga turneringssumman. Analytiker kan senare jämföra slutspelsurvalet mot den och identifiera huruvida förberedelserna förändrade sidofördelningen.
Den tidiga bilden är ändå tydlig. Split gav det starkaste resultatet för anfallssidan, Abyss ledde den defensiva sidan, Summit var exakt balanserad och kartfrekvenserna sträckte sig från 10 framträdanden till fyra. Dessa fakta ger tittarna en bättre ram för att läsa veto utan att förvandla historiska procenttal till garanterade utfall.
Champions Shanghais gruppspel producerade en varierad kartprofil. Split föredrog anfall med den bredaste marginalen, Abyss lutade mest mot försvar, och Summit kombinerade den högsta frekvensen med perfekt sidbalans. Slutspelet kommer att skapa ett separat urval och testa om dessa mönster består.
